Sammanfattning:

I den moderna dejtingvärlden erbjuder onlineplattformar ett stort utbud av potentiella romantiska partners. Paradoxalt nog, trots överflödet av alternativ, har antalet singlar fortsatt att öka. Denna studie undersöker förekomsten av ett avvisande tankesätt som induceras av online-dejting, där tillgången till otaliga potentiella partners leder till ökad pessimism och avvisande. I tre studier visade deltagarna i nätdejting en tendens att oftare avvisa hypotetiska och faktiska partners. I genomsnitt resulterade denna avvisande inställning i en 27% minskning av sannolikheten för acceptans från det första till det sista partneralternativet. Nedgången i tillfredsställelse med bilder och upplevd datingframgång förklarade detta fenomen. För kvinnor korrelerade dessutom avvisande tankesätt med en minskad sannolikhet att hitta romantiska matchningar. Resultaten tyder på att individer gradvis stänger av sig själva för parningsmöjligheter när de använder online-dejtingplattformar.

Inledning:

Under det senaste decenniet har dejtinglandskapet genomgått en betydande omvandling, med ett ökande antal individer som vänder sig till onlineplattformar på jakt efter romantiska partners. Antalet tillgängliga alternativ har aldrig varit större, vilket exemplifieras av den populära online-dejtingapplikationen Tinder, som ger sina 10 miljoner aktiva användare i genomsnitt 140 partneralternativ per dag. Även om man skulle kunna anta att denna exponentiella ökning av potentiella partners skulle leda till en proportionell ökning av antalet romantiska relationer, har den motsatta trenden uppstått. Ökningen av nätdejting har sammanfallit med en kraftig ökning av antalet singlar i samhället. Denna paradox väcker frågan: vad kan förklara denna diskrepans i modern dejting?

Det överflöd av valmöjligheter som finns i nätdejting spelar en avgörande roll för att förklara dess framgång. Människor dras till att ha många alternativ, eftersom det logiskt ökar sannolikheten för att hitta en partner som stämmer överens med deras preferenser. Ett omfattande utbud av valmöjligheter kan dock ha oavsiktliga negativa effekter, såsom beslutsförlamning och minskad övergripande tillfredsställelse. Paradoxalt nog verkar det som att individer får färre fördelar när de ställs inför ett överväldigande antal alternativ. Denna observation återspeglar den ekonomiska principen om minskande avkastning, där varje ytterligare enhet som läggs till i produktionsprocessen resulterar i minskande vinster.

Indirekta bevis tyder på att en mängd alternativ inom dejtingområdet också ger negativa konsekvenser. Till exempel, när individer ombeds att välja den bästa partnern från en större pool av profiler, engagerar de sig i mer omfattande sökning, spenderar mer tid på att utvärdera olämpliga val och visar en minskad sannolikhet att välja det alternativ som bäst överensstämmer med deras personliga preferenser. På samma sätt tenderar individer att bli mindre nöjda med sitt slutliga partnerval och är mer benägna att ändra sina beslut när valmöjligheterna expanderar. De negativa effekterna av överbelastning av valmöjligheter har lyfts fram i populära medieartiklar som diskuterar fenomen som “Tinder-utmattning” eller “dejtingutbrändhet”.

För att belysa de paradoxala effekterna av modern dejting undersöker denna studie individers beteenden inom en online-dejtingsmiljö. Genom en innovativ experimentell design observerar vi hur deltagarnas partnerval utvecklas när de presenteras med alternativ sekventiellt, i motsats till samtidigt. Vår primära hypotes är att online-dejting utlöser ett avvisande tankesätt, vilket leder till att individer blir alltmer benägna att avvisa potentiella partners när de stöter på fler alternativ. Dessutom utforskar vi tidsaspekten genom att undersöka när avvisande tankesätt får fäste. Vi har inga förutbestämda förväntningar på det ideala valet utan undersöker istället en potentiell “brytpunkt” i tendensen att avvisa. Slutligen undersöker vi de psykologiska processer som kan ligga till grund för förändringar i parningsbeslut.

Den aktuella forskningen:

Vår forskning omfattade tre studier som syftade till att undersöka förekomsten av ett avvisande tankesätt i samband med online dating.

• Studie 1 innebar att deltagarna presenterades med bilder av hypotetiska partners för att undersöka om och när deras allmänna valbeteende skulle förändras.0
• I studie 2 gav vi deltagarna bilder på faktiska tillgängliga partners för att bedöma den gradvisa utvecklingen av deras valbeteende och deras framgång när det gäller ömsesidigt intresse (dvs. matchningar).
• Studie 3 fördjupade sig i potentiella underliggande psykologiska mekanismer och undersökte specifikt om avvisande tankesätt härrör från lägre valtillfredsställelse och minskad framgång som upplevts under online-dejting, i linje med befintlig litteratur om överbelastning av val. 

Dessutom undersökte vi den potentiella modererande rollen av kön. Alla studier fokuserade på individer i åldern 18 till 30, en demografisk grupp som utgör 79% av alla användare av online-dejtingapplikationer.

Etiskt godkännande erhölls för alla studier, och arbetsdatafilerna och R-skript för dataanalys laddades upp till Open Science Framework. Post hoc effektanalyser med SIMR-paketet, version 1.0.3, visade att vi hade tillräcklig effekt (100% i studie 1 och 3, 92% i studie 2) för att bekräfta den statistiska signifikansen (α = .05) av en logistisk regressionskoefficient på b = -.10. Denna koefficient motsvarar en minskning med 9,5 % av oddsen för att acceptera en partner efter en ökning med en standardavvikelse (SD) i vår primära oberoende variabel.

Diskussion:

Resultaten från alla tre studierna stödde konsekvent vår huvudhypotes att ett ökat antal partneralternativ utlöser ett avvisande tankesätt, vilket leder till att individer blir mer benägna att avvisa potentiella partners när antalet alternativ som presenteras för dem ökar. I studierna 1 och 3 hade det första partneralternativet den högsta sannolikheten att accepteras, med acceptansnivåer som gradvis minskade tills de stabiliserades efter ungefär ett dussin val. Studie 2 visade att andelen avvisade förblev stabil fram till cirka 30 val, varefter nedgången accelererade. Detta tyder på att uppkomsten av avvisande tankesätt kan fördröjas när deltagarna förväntar sig verkliga interaktioner.